BLODSARV och VARGTIMMEN handlar om en tidningsredaktion i Glasgow, och springflickan/reportern Paddy Meehan. Och förståss om ond bråd död.... Blodsarv lämnade så bra smak efter sej att när jag hitta Vargtimmen tog jag den bara från hyllan för att det stod Denise Mina på omslaget ;o) Litade på att jag skulle tycka om den och det gjorde jag.

RYMMAREN och IDEALISTEN hade lite samma stuk som Jens Lapidus böcker, men med mindre slang. Och ett enkelt "rättsspråk" så även jag hängde med i dom juridiska svängarna. Överraskades positivt av Bodströms språk/skrivsätt. Helt klart läsvärda enligt min smak.

SNABBA CASH och ALDRIG FUCKA UPP var böcker som man bara ville läsa när man en gång börjat. Mycket "rinkebyslang" i dom, men man märker att Lapidus gjort sitt förarbete... Eller vad vet jag... har ju inte vistats i dom kretsarna och kanske är fel person att bedömma ;o) Men hur som helst, tyckte om båda böckerna.

EN NÄSTAN VANLIG MAN var ruskig... Svårt att beskriva den annorlunda. Mycket våld, men jag kunde inte sluta läsa för jag ville veta hur det hela slutade... Om jag tyckte om slutet...?? Det berättar jag inte här ;o)) I övrigt var den lättläst, i mitt tycke så flödade språket...